Ett fotografiskt projekt om döden

Arkiv:

  1. Under ytan

    Kommentarer inaktiverade för Under ytan

    Ett liv som släckts, jag hoppas den fått leva.

  2. Gravplats i gislaved

    Leave a Comment Gravsten som ligger på en rimfrostig gräsmatta

    På ytan ligger rimfrost och hjälper graven att skimra i det skira vintermörkret. Tystnad endast enstaka bilar som likt döda själar hörs i bakgrunden.

  3. Utlämnad

    Leave a Comment

    Vad händer med oss när exponeras för världen? Vi växer, frodas för att sedan brytas ner till vi multnar och försvinner det enda som finns kvar är minnena som efter tid bleknar hos dem som är kvar.

  4. Idyll av verklighet

    Leave a Comment

    Resan från barndom till vuxenhet kantas av drömmar, misslyckande och fatala händelser som alla påverkar vart vi hamnar och vad vi blir. Det som målas på oss av vuxna i vår barndom sitter sedan fast in i vår vuxenhet, när kan man då anklaga en vuxen för att ta ansvar för något i ens personlighet som bränts in i dig som barn?

  5. När allt blir tyst

    Kommentarer inaktiverade för När allt blir tyst

    Tystnaden är som ett eko av viljor som stängts inne och accepterat att inte interagera med varandra. Utan mod äter tystnaden upp en vacker själ och kväver en annan.

  6. Är det döden eller livet

    Leave a Comment

    När vi överger något som människor, när vi står ensam och ingen eller inget att hänga upp våra liv på, då dör vi.

    Men när vi överger naturen så frodas liv, då växer livet överallt och döden blir en perifer gäst som slukas av viljan till förändring vare sig det gäller frodas eller att förmultna.

  7. Brutal nakenhet

    Leave a Comment Död fågelunge

    Döden når fram till en på en mängd olika sätt, ibland som ett brutalt uppvakanande som kräver sin tribun i känslomässig storm i ditt inre.

  8. Ensamhet i skuggsidan av en grav

    Kommentarer inaktiverade för Ensamhet i skuggsidan av en grav Gravsten i form av ett kors på kyrkogård i Reykavik

    När ljuste sippra in i de mörkaste vrå finner den platser som vi inte trodde fanns.

  9. Vildsvin

    Kommentarer inaktiverade för Vildsvin Uppfläkt vildsvin i naturskön miljö

    En kall decemberdag 2017 i natursköna Blekinge mötte den döden. Jag förundras över tyngden döden har när dess kraft utplånar en varelse från jorden. Det var som den bara lagt sig ner öppnat upp sitt inre och låtit livet rinna ut utan att känna smärta. Kan du dö samtidigt som du är mitt i ett språng eller infaller endast döden när du är helt stilla?

  10. Sov i ro

    Leave a Comment Gravsten med inskription vila i ro

    Ibland finner du gravar som talar till dig på det där speciella sättet som när någon viskar från andra sidan. En väg som lyser upp och visar vart du till sist kommer att hamna oavsett vad du gör eller inte gör.

  11. Ensam i ung skog

    Leave a Comment

    Tystnaden lägger sig som ett dis över ensamheten när du vandrar genom granskogen. Urgröpt av melakonin som upptar dig ser du ingen ljusning bland trädtoppar svajande likt bestraffningsverk som du ber till nåd inför. Nåd över ditt liv och sinne och humorn som dig aldrig nått.

  12. Du är inte ensam

    Leave a Comment

    På senare tid har jag frågat mig själv hur vida döden är ett tillstånd eller bara en motpol till livet. Döden är givetvis en förutsättning för att liv ska finnas men är livet en förutsättning för att döden ska finnas?

  13. Dov grav som går i moll

    Kommentarer inaktiverade för Dov grav som går i moll

    En gravplats för de döda.

  14. Väder vind och pina

    Leave a Comment Övergiven gravsten övervuxen med gräs och ogräs.

    Du ligger där i din jord, blöt och frusen. En gång var du en man av stora ord nu är det ogräs på din grav och gräs som växer vilt och din stämma den hörs ej längre. Tomhet och glömska tar varje liv när det vandrar in i döden.

  15. Anna Jessen

    Leave a Comment Anna Jessen's gravsten på St Pauli kyrkogård i Malmö.

    Vid Anna’s grav har jag stannat många gånger. Funderat på vem hon är/var. En del gravar finner dig och du återvänder utan att egentligen veta varför. Deras väsen fångar dig och ta med dig på resor i fantasin som bara är dina egna. Här stannar jag och låter graven tala till mig och låter Anna svara.

  16. En blekhet som slutar i graven

    Leave a Comment Gravsten på Assistens kyrkogården i Nörrebro Köpenhamn

    När människor omkring dig dör försvinner även en del av den värld som varit din referenspunkt, sakta så försvinner dina minnen och ersätts av andras minnen och världen som du en gång levde i blir blekare och blekare tills du också dör.

  17. Elna må du vila i frid

    Kommentarer inaktiverade för Elna må du vila i frid En gravsten i ett hav av blommor.

    Gravplatser som sköts som om den som vilar där under dog det närmsta året fast det gått över 60 år är att vårda sin släkts historia.

  18. Släpp mig fri

    Leave a Comment Kvinna som släpper en duva fri på kyrkogården poblenou

    Döden kan vara en befrielse, livet kan vara smärtsamt och döden kan vara utvägen som gör att vi slipper smärtan. Kroppen lägger vi i jorden medans själen släpper vi fri att forma och skapa sitt egna hem någonstans under himlens skapelse.

  19. Helig

    Kommentarer inaktiverade för Helig Helig ikon på kyrkogården Poblenou i Barcelona
  20. I döden är vi alla ensamma

    Leave a Comment En kvinnas grav på kyrkogården Montjuic i Barcelona

    Underbart vacker bild som pryder en av de 150 tusen gravarna på kyrkogården Montjuic i Barcelona. Det känns som tiden stått still och vi får här möjligheten att lära känna denna kvinna som en gång vandrat på Barcelonas gator. Graven är välskött och ett enkelt utsnitt som fångar dig som betraktare utan att tränga sig på och skapa obehag. Jag hoppas änglen vid hennes sida gör att hon i döden inte känner sig allt för ensam.

  21. Kysst av döden

    Leave a Comment Marmorstatyn kysst av döden i Barcelona.

    På Barcelonas äldsta kyrkogård Poblenou kan du beskåda marmorstatyn ”The kiss of Death”. Sägs ha inspirerat Bergman till filmen ”De sjunde inseglet”.

    På graven under statyn står det att läsa:
    ”His young heart is thus extinguished. The blood in his veins grows cold. And all strength has gone. Faith has been extolled by his fall into the arms of death. Amen.”

     

  22. Vassruggar

    Leave a Comment

    Vissa bilder väcker tankar och känslor som vi kan relatera till döden.

  23. Döda de rika

    Leave a Comment Kyrka med texten Döda de rika sprayat på fasaden.

    Att vara tydlig blir allt viktigare. Tydlighet skingrar det oklara diset som ligger kring livet. Döden har en förmåga att ge livet den mening som människor söker.

  24. En raket mot månen

    Leave a Comment En trä rymdraket mitt ute i skogen.

    Utan att tänka bygde jag mig en månraket. Vardagens tristess tillsammans med livets slut gjorde att jag ville uppleva något nytt.

  25. Plats för de döda

    Kommentarer inaktiverade för Plats för de döda Överblick över gravar på Nättraby kyrkogård

    Ett gravfält för att hedra de som vikt hädan. En plats där lugnet råder och eftertanken får gro. Förvisade av livet men välkomnade av markens fuktiga jord.

  26. Ekoxen flyger i skymningen

    Leave a Comment Döda ekoxar som samlats på ett bord.

    Ekoxarna kan ses flyga i skymningen högt uppe i trädkronorna, med kroppen i 45 graders vinkel. Svärmningen äger rum ljumma kvällar runt midsommar. Hanen dör efter parningen och honan dör efter äggläggningen i slutet på sommaren.

  27. Tappa ett öga

    Leave a Comment En död duva på blöt gatsten vars öga trillat ut.

    Ens förflutna hinner ofta i fatt en när du minst anar det. Konsekvenserna av det kan vara ödesdigra och komma att sätta djupa spår i ditt yttre.

  28. Historian kan berätta om framtiden

    Kommentarer inaktiverade för Historian kan berätta om framtiden Gravsten med rosa blommor och gula löv.

    Ola Nilsson och hans fru Johanna vilar på denna plats. Jag ser på graven med vördnad och stor tillförsikt inför min färd mot dödens rike.

  29. Begravning

    Leave a Comment begravningsbukett med snöre med hälsning till den döde

    Även det som hedrar döden kommer den vägen vandra. Detta är en begravningsbukett från Reykavik’s fantastiska kyrkogård Hólavallagarður.

  30. Nekrolog

    Leave a Comment Anatomisk skiss på en katt.

    En nekrolog minnesord om en nyligen avliden person. Ordet kommer från grekiskan där ”nekros” betyder död eller avliden, och ”logo” betyder lära, ord eller förteckning.

  31. Att våga leva

    Leave a Comment En krossad fågel på en trotoar

    Långt senare förstod du
    Att också sorgen är en del av rikedomen
    Att sorg är glädjens kronor
    Sedd ifrån ett annat håll
    Att saknaden
    Och ångesten
    Och gråten
    Är vittnesbörd om livets storhet
    Och givna blot åt den som vågar leva

    Anita Wemmenborn, 1938-1982

  32. Gömma sig för döden

    Leave a Comment En person med döskalle mask för ansiktet.

    Ibland väljer vi att gömma oss från det vi tycker är jobbigt. Döden försöker vi undvika till varje pris även om den ständigt ruvar i vår närhet. Lyft upp döden, våga prata om den och gör den till din vän.

  33. Varför vill vi lura döden?

    Leave a Comment En död räv liggandes i vägkanten

    Vi vill ha en känsla av att inte vara maktlösa inför döden. Det är vi som har kontrollen inte döden. Vi vill kunna lura döden och inte känna oss tvingade att möta den. Detta tror jag är vanliga tankar när vi tänker oss att sjukdomen vi drabbats av innebär ett utdraget lidande. Vi vill inte att sjukdomen bestämmer över oss utan vi vill bestämma över den, i alla fall när det kommer till vårt liv. Ett sista val där vi sätter agendan, där vi bestämmer över liv och död. Men när döden väl närmar sig så slåss vi oftast med näbb och klor för att hålla den borta och tankar om kontroll och möjligheten av att själv välja känns avlägsna och futtiga.

  34. Mystiken på en kyrkogård

    Leave a Comment En gravsten höjd i mystik

    I det mystiska väcks fantasin och saker som annars inte får vår rädsla att triggas igång smyger sig på. Döden frodas i mystiken och så länge den ligger där kommer vi att vara rädda för den. Genom att se den och lyfta upp den i ljuset tror jag att vi kommer kunna hantera dess ständiga närvaro på ett bättre sätt.

  35. På väg till en annan plats

    Leave a Comment Själens resa till himmeln

    De gick en gammal odalman
    och sjöng på åkerjorden
    Han bar en frökorg i sin hand,
    och strödde mellan orden
    för livets början och livets slut
    sin nya fröskörd ut
    Han gick från soluppgång till soluppgång
    Det var den sista dagens morgon
    Jag stod som harens unge, när han kom
    Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång
    Då tog han mig och satte mig i korgen
    och när jag somnat, började han gå
    Döden tänkte jag mig så.

    Dikt av Bo Setterlind

     

  36. Sommar och död

    Kommentarer inaktiverade för Sommar och död Död råtta som ligger på rygg
  37. Ordet är död

    Kommentarer inaktiverade för Ordet är död Död skrivet på en gravsten
  38. Kråkan och döden

    Kommentarer inaktiverade för Kråkan och döden En död kråka